Hive

0kommentarer

För vissa människor är abstrakta brädspel något av det värsta de kan tänka sig. Andra gnider sina händer och ser fram emot ett rent spel utan massa tema som är ivägen. En tredje typ av människor sitter som levande frågetecken framför sin dator och läser detta. Abstrakta brädspel?

Det som åsyftas när folk, eller brädspelstomtar som mig själv, pratar om abstrakta brädspel är spel som inte på något sätt simulerar verkligheten. Exempel på dessa är spel som Schack, Backgammon, Dam, Poker och liknande. Det finns givetvis gränsfall, men det kan vi lämna till ett annat inlägg.

Mitt senaste tillskott till min samling är ett abstrakt brädspel, men utan bräde. Spelet är för två spelare och tar 5-20 minuter för en omgång. I spelet ska man, med hjälp av sin armé av insikter, försöka omringa motståndarens Bi-Drottning. Spelet heter Hive och är designat av John Yianni och publicerat av flera olika företag (min version är från Vendetta och Gen Four Two).

(Foto: Terese)

I lådan finns regelböcker på blandade språk, 11 svarta spelpjäser och 11 vita, 1 resepåse

Regelboken är ett kort häfte med bara precis det nödvändigaste. Om jag ska vara lite petig, skulle jag vilja ha reglerna lite mer i "bokform", för att förlänga livslängden.

Spelpjäserna består av hexagonala brickor gjorda i bakelit (samma material som biljardkulor). Varje bricka har ingraverade figurer ifyllda med färg. Spelarna har lika många brickor, samma fördelning av de olika insekterna. Varje bricka symboliserar en av följande insikter; bi-drottning, skalbagge, spindel (inte en insekt, but who cares?), gräshoppa och myra. De olika brickorna har olika regler för hur de får förflytta sig. Dessa regler är mycket enkla att lära sig och man behöver sällan (eller aldrig) återgå till regelboken för att dubbelkolla. Spelarna har lika många brickor och samma fördelning av de olika insekterna.

Brickorna är signifikant olika både rörande ingraveringar och färger, så jag ser inget problem för exempelvis färgblinda att kunna skilja dem åt. Jag har till och med hört att blinda personer inte har något problem att spelaHive, både på grund av just ingraveringarna men även på grund av vikten och storleken på brickorna (hur de skiljer vitt och svart åt förtäljdes ej av historien).

(Foto: Terese)

Resepåsen är en liten tygpåse, modell kulpåse, som man kan använda istället för originallådan. Jag gillar spel som erbjuder något extra i sin låda och detta är ett av de fall jag tycker de lyckats. Resepåsen är snygg, har bra tygkvalité och underlättar transportering av spelet. Återigen om Mr. Petig ska rycka fram och vara...ja, petig ... så skulle han säga att en tygpåse sällan lämpar sig i "spelhyllan" av flera olika anledningar. Men Mr. Petig är på semester just nu, så hans talan får avslutas där.

Spelet börjar med att en spelare plaserar ut valfri bricka från sin hand mitt på bordet. Därefter ska den andre spelaren göra det samma, med undantag att dennes bricka måste ligga intill den förre spelarens bricka. Därefter får spelarna inte spela ut brickor bredvid motståndarnas kanter. Detta låter mer komplicerat än vad det är.

(Foto: Terese)

Spelturen fortsätter att alterna mellan spelarna och de får då välja att antingen spela ut en ny bricka eller flytta en bricka redan i spel. Som ovan nämt får de olika brickorna flytta sig på olika sätt, men för att kunna förflytta brickor krävs att Bi-Drottningen är utspelad.

Spelet avslutas när en Bi-Drottning blir omringad. Detta kan ske genom att motståndaren eller den aktiva spelaren flyttar en pjäs intill Bi-Drottningen. Spelet kan avslutas i en "Draw" eller "Lika" om ett drag som omringar en Bi-Drottning även samtidigt omringar den andra Bi-Drottningen.

Återspelningsvärde
Som många andra abstrakta brädspel tar det en eller två omgångar innan man riktigt kommer in i spelet. När du paserat denna tröskel har du många, trevliga återspelningar på ingång. Man börjar tidigt experimentera med olika strategier, man märker tidigare när man ska sluta fokusera på motståndaren och börja ta hand om de sina, man upptäcker fula knep att låsa motständaren... Och allt detta på en spelomgång som tar 5-20 minuter!

Idag finns det två expansioner till Hive (mygga och nyckelpiga). Varje expansion innehåller 2 brickor, en till varje spelare, med en ny insekt med nya förflyttningsregler. Det jag har funnit när jag spelat med expansionerna är att de inte tillför lika mycket till spelet som de krånglar till det. Det skulle vara ekvalent med att lägga till nya pjäser i schack eller en femte svit i poker.
Jag kan se hur de riktigt inbitna Hive-spelarna som vill "spetsa till" spelet kan få ut något av expansionerna, menHive är så pass bra i grunden att dessa inte behövs.

Mitt ömdöme
Hive är ett mycket, mycket, MYCKET bra spel. Snygg och tydlig design, enkla regler, utmärkt kvalité på komponenterna, tillåter många olika strategier... Helt enkelt superbt!

Jag var nyligen på en fest med goda vänner, de flesta var sånna där "icke-brädspelare". Jag råkade nämna att jag spelat Hive med en av dessa människor och han sken upp och sa "Hive är f#@n bättre än schack!"

Detta lämnar jag till er att bedömma och diskutera...

(Foto: Terese)

Design: 5/5 - Snygga och tydliga brickor med bra vikt och storlek
Regler: 5/5 - Mycket enkla regler som ändå tillåter mycket spelutrymme
Spelmekanik: 4/5 - Suveränt välpolerad mekanik som aldrig lämnar några frågetecken utan låter spelet flyta utan avbrott, risk för att en spelare kan bli låst i flera rundor
Återspelningsvärde: 4/5 - Egentligen en 5:a men jag kände att jag inte vill spela för mycket för risk att "spela sönder" spelet
Helhetsomdöme: 5/5 - Mycket, mycket väldesignat spel! Har Schack mött sin överman?

Kommentera

Publiceras ej