Dagen till ära skall undertecnad recensera det numera klassiska:

Carcassonne, designat av Klaus-Jürgen Wrede, banade ny väg inom brädspelvärlden när det kom 2000. Spelet med sina enkla regler, nydanande komponenter och högt återspelningsvärde gjorde Carcassonne till en favorit både hos de inbitna spelarna och de som råkade se spelet bredvid Monopol och Kalaha på hyllan i leksaksaffären. Spelet är distrubuerat av flera olika företag, men den versionen jag använder mig av är från Midgaard Games.

I lådan finns regelhäften på olika språk, 72 stycken landbrickor, 40 meeples i 5 färger (svart, blå, grön,gul, röd), poängbräde

Regelboken är rikt illustrerat och lättförståeligt. Det underlättar även att de har inkluderat flera exempel på hur man exempelvis får placera brickor.

Landbrickorna är en av de 2 viktigaste komponenterna i spelet. Dessa utgör "brädet" där spelarna kommer att placera sina meeples och tjäna poäng. På landbrickorna finns en eller flera av följande delar; väg, gräs, stad eller kloster.

Meeple (uttalas ungefär 'mipell')är egentligen inte en term som änvänds i spelet, men det är en term som har blivit definierad tack vara Carcassonnes små, gulliga, helfärgade trägubbar som numera florerar i flera olika brädspel. I Carcassonne används meeples för att markera olika sorters roller; riddare, stråtrövare, bonde, munk. Varje spelare har varsin färg, så vilken roll meeplen intar beror på var du placerarer den.

Poängbrädet är indelat i 50 zoner (0-49) och används för att hålla poängräkningen under spelets gång. Det finns inte så mycket att säga om brädet, förutom att det går i samma tema som resten av spelet och har lite svårt att inhysa föer än 2 meeples per ruta i och med att de inte är helt geometriska.

En spelares runda består av tre faser, varav en måste göras, en kan göras och en sker automatiskt. Det spelaren måste göra under sin tur är att dra en nedvänd bricka och placera den i anslutning till de redan utspelade brickorna. Detta ska göras på ett sätt som gör att terrängen går ihop, exempelvis att en väg fortsätter sin bana. Därefter kan spelaren, om han/hon vill, placera ut en meeple på den nya brickan. Beroende på var han/hon spelar ut meeplen får den olika roller som ger olika poäng i olika skeden av spelet. Det sista som händer innan turen går vidare är att om en väg, ett kloster, eller en stad är färdigbyggd plockas alla berörda meeples av från planen (och returneras till spelarna) och spelarna får poäng. Detta kanske låter komplicerat, men det är enklare än vad det låter.

Spelet avslutas när den sista brickan är placerad. Det som händer då är att man räknar ihop alla ofärdiga städer, vägar, kloster och bönder. Jag tänker inte gå in på hur detta går till, men jag vill nämna att det är ofta i slutskedet när bönderna räknas in som spelet avgörs. Sluträkningen är det enda som är lite komplicerat, men med hjälp av regelhäftet är detta snabbt avklarat.

Carcassonne är ett välbalanerat spel med många bra idéer! I och med att det tar 20-60 minuter att spela en omgång, kan man köra två partier i rad utan att för den sakens skull känna att det blir för repetativt. Det är kul att prova på olika taktiker, men det är också här jag stöter på ett problem. Det känns som om, och ni läsare där ute får rätta mig om jag har fel, att den vinnande taktiken är att placera ut så många bönder som möjligt för att vinna "bonde-kriget" i slutet och tjäna några "snabba poäng" under tiden.

För de som gillar Carcassonne och vill ha mer av det goda finns det en hel uppsjö med expansioner (21 st). Min personliga åsikt här är att de drar ut på speltiden och bidrar inte med särskillt mycket.

Jag vill inte säga att Carcassonne är ett dåligt spel, för det är det inte. Mitt problem med Carcassonne är det slumpmässiga momentet med att dra brickor. Man vet inte vad man har att placera innan man drar brickan och det bidrar till att man inte vet vad man ska satsa på. "Om nästa bricka innehåller en stad, så kan jag avsluta här borta, få tillbaka en meeple som jag kan använda till vägen därborta.. Oh fasen, ett kloster.."

För vissa spelare blir Carcassonne för slumpmässigt och det finns stor risk för så kallad "analasys paralasys", dvs. att spelare blir nästintill förstenade när de försöker tänka ut hur de bäst kan placera en brick för maximal vinning för sig själv och maximal förödelse för alla andra.

Dessutom har Carcassone begått expansions-självmord. Med det menar jag att i och med alla dessa expansioner som finns ute (fler har ryktats) förlänger ett spel som redan hade en bra spellängd och vissa av expansionerna känns bara giriga. Som Carcassonne: Catapult som introducerar en leksaksliknande katapult som man skjuter brickor och meeples med. Allvarligt, fick de slut på idéer?

(Källa)

Design: 4/5 Tydlig och mysig artwork, meeples är här för att stanna!

Regler: 5/5 Enkla, tydliga och lättförståeliga vilket leder till att man snabbt kan börja spela när man fått tag på spelet

Spelmekanik: 4/5 Intuitiv användning av smarta komponenter.

Återspelningsvärde: 4/5 Kan plockas fram i tid och otid, ända problemet är upprepade spelomgångar i rad

Helhetsomdöme: 3/5 Ett bra spel som fungerar bra för sitt syfte (Spela dock utan expansionerna (eller endast med "Carcassonne: The River"))