I Ascension ska varje spelare försöka samla ihop så mycket poäng som möjligt innan spelet tar slut. Detta görs genom att köpa hjältar, klå upp monster och/eller bygga kraftiga konstruktiner. Ascension är som sagt ett kortspel, där varje spelare har sin egen personliga lek som de bygger under spelets gång. Alla börjar med vars en identisk startlek. Nya kort köpes från sex uppvända kort som ligger mellan spelarna (mer om detta senare). Poäng kommer i två varianter: kristaller och på kort. Alla kort (förutom monster och startleken) har ett poängvärde och om du har kortet i din lek i slutet av spelet så får du poängen för kortet. Kristallerna är värda poäng som de är och de bestämmer också när spelet är slut.
I Ascension finns det i princip tre sorters kort: hjältar, konstruktioner och monster. Hjältar är de varelser du kan köpa in i din lek. När de spelas ger det dig fördelar för ditt drag. Konstruktioner fungerar på liknande sätt, fast när du spelar dem stannar de kvar i spel och ger dig fördelar varje runda. Monster kommer att dyka upp och du kan klå dem genom att spela hjältar och använda dina konstruktioner. Monster hamnar inte i din lek, utan de ger dig istället kristaller som belöning.
I mitten av bordet kommer det alltid ligga sex kort som man kan köpa (hjältar och konstruktioner) eller besegra (monster). När ett kort är köpt eller besegrat kommer det direkt fram ett nytt. Det finns också tre typer av kort du alltid kan köpa, men dessa tar jag upp vid ett annat tillfälle!
Jepp! Det där där var Ascension i ett nötskal. Det jag gillar med Ascension över många andra "deck builder"-spel är man aldrig riktigt vet vilka kort som kommer finnas bland de där sex, så du måste lära dig fler olika strategier och anpassa spelandet efter vad spelet erbjuder. Du kan därmed inte analysera sönder spelet och hitta "den bästa strategin".
Jag kommer göra en recension av varje "paket" i serien, för jag tycker de skiljer sig åt på vissa delar som jag vill ta var för sig. Stay tuned for Ascension: Faktionerna nästa gång ;)
PitchCar
The Resistance/Avalon
Cosmic Encounter
Wench!
Jag tänkte fylla mitt löfte till mina vänner genom att skriva en nya julklappslista. För er därute som läser denna bloggen för första gången: Välkomna! Här kommer årets julklappslista. Spelen på listan är inte helt ”fresh” men jag har tänkt att det är viktigare att ta med spel som går att få tag på. Nu går vi över till listan för Familjespel!
TransAmerica/Trans Europe
Vad är en jul utan tågspel? Ja, kanske skulle den vara en helt normal jul, men då finns risken att ni går miste om TransAmerica eller Trans Europa. Anledningen till varför jag valde två spel på en plats är att det är samma spel, fast med olika kartor. Spelet går ut på att förbinda fem städer som man får på kort i början av spelet. Dessa kort är dolda för de andra spelarna så de inte vet vad du håller på med. Kartan är spelplanen och det är på denna du ska bygga räls för att uppnå ditt mål. Andra spelare kan också dra nytta av dessa rälsbitar för att knyta ihop sina destinationer. Den spelare som först har en förbindelse mellan alla städer vinner! Ett mysigt och enkelt tågspel med lite konfrontation så att julen kan förbli lycklig för alla inblandade. Ett extra plus är att spelet hanterar upp till sex spelare = hela familjen kan vara med (och eventuellt nån släkting)!
Kingdoms
Jag har tidigare skrivit om Reiner Knizia och hans ”matte-tunga”-spel. Även Kingdoms är ett spel med mycket matte, men det ska inte förbises av den anledningen. Spelet går ut på att dra brickor och placera ut dem i ett kungadöme för att tjäna poäng. Spelarna måste göra intressanta val om var och när de ska lägga dessa brickor eller om de ska försöka tjäna poäng genom att investera i området genom att placera ut sina slott. Även om poängräkningen kan vara lite för matematisk för vissa i de yngre åldrarna så anser jag spelet tillräckligt enkelt för barn från tioårsåldern att kunna förstå. Dessutom sitter det förhoppningsvis räknekunniga vuxna runt bordet som kan hjälpa till. Spelet kom i ny version i år och med det ett grafiskt ansiktslyft och snygga plastslott!
Pit
Jul, denna underbara högtid när man i skenet av brasan njuter av vinterns tystnad... MEN INTE MED DETTA SPELET! Pit är ett högljutt, tempofyllt auktionsspel där man ska försöka samla olika sorters boskap. På sin runda ska man byta 1-4 kort med någon annan som vill byta lika många kort. Saken är att Pit inte har den gamla vanliga ”nu är det min tur, sen är det din tur”-ordningen. Mitt på bordet står en ringklocka och så fort spelarna har fått sina kort och någon klingar på klockan är spelet igång. Alla spelare får byta med alla och det finns ingen turordning! Snabba affärer, smarta byten och koll på sina medspelare är nyckeln till att lyckas i Pit. Så fort någon har alla kort som tillhör ett och samma djur, slår hen på klockan och ”stänger” marknaden. Inga fler byten får göras och spelaren som stängde marknaden får poäng. I början av spelet bestämmer man hur många poäng man spelar till och det är detta som bestämmer hur länge ni vill spela. Pit är snart 100 år gammalt men håller än idag, det kan jag garantera! Och vad är julen utan högljudda utrop och boskap?
Det var allt för idag! Kom tillbaka inom kort så ni inte missar nästa tre spel i listan... Partyspel!
I dagens scenario utspelades striden i en liten fransk by. Det var juni månad och rågen växte högt ute på fälten. Amerikanarna kämpade mot de ankommande tyska trupperna vars enda mål var att inta viktiga strategiska punkter i byn. Men amerikanarna har telegraferat efter hjälp, men kommer de att hinna fram i tid?
Är ni nyfikna på ASL, ASL SK eller andra krigsspel så skriv gärna en kommentar! Jag svarar på allt jag kan!
Checkpoint secured. Over and out.
Det som åsyftas när folk, eller brädspelstomtar som mig själv, pratar om abstrakta brädspel är spel som inte på något sätt simulerar verkligheten. Exempel på dessa är spel som Schack, Backgammon, Dam, Poker och liknande. Det finns givetvis gränsfall, men det kan vi lämna till ett annat inlägg.
Mitt senaste tillskott till min samling är ett abstrakt brädspel, men utan bräde. Spelet är för två spelare och tar 5-20 minuter för en omgång. I spelet ska man, med hjälp av sin armé av insikter, försöka omringa motståndarens Bi-Drottning. Spelet heter Hive och är designat av John Yianni och publicerat av flera olika företag (min version är från Vendetta och Gen Four Two).
I lådan finns regelböcker på blandade språk, 11 svarta spelpjäser och 11 vita, 1 resepåse
Regelboken är ett kort häfte med bara precis det nödvändigaste. Om jag ska vara lite petig, skulle jag vilja ha reglerna lite mer i "bokform", för att förlänga livslängden.
Spelpjäserna består av hexagonala brickor gjorda i bakelit (samma material som biljardkulor). Varje bricka har ingraverade figurer ifyllda med färg. Spelarna har lika många brickor, samma fördelning av de olika insekterna. Varje bricka symboliserar en av följande insikter; bi-drottning, skalbagge, spindel (inte en insekt, but who cares?), gräshoppa och myra. De olika brickorna har olika regler för hur de får förflytta sig. Dessa regler är mycket enkla att lära sig och man behöver sällan (eller aldrig) återgå till regelboken för att dubbelkolla. Spelarna har lika många brickor och samma fördelning av de olika insekterna.
Brickorna är signifikant olika både rörande ingraveringar och färger, så jag ser inget problem för exempelvis färgblinda att kunna skilja dem åt. Jag har till och med hört att blinda personer inte har något problem att spelaHive, både på grund av just ingraveringarna men även på grund av vikten och storleken på brickorna (hur de skiljer vitt och svart åt förtäljdes ej av historien).
Resepåsen är en liten tygpåse, modell kulpåse, som man kan använda istället för originallådan. Jag gillar spel som erbjuder något extra i sin låda och detta är ett av de fall jag tycker de lyckats. Resepåsen är snygg, har bra tygkvalité och underlättar transportering av spelet. Återigen om Mr. Petig ska rycka fram och vara...ja, petig ... så skulle han säga att en tygpåse sällan lämpar sig i "spelhyllan" av flera olika anledningar. Men Mr. Petig är på semester just nu, så hans talan får avslutas där.
Spelet börjar med att en spelare plaserar ut valfri bricka från sin hand mitt på bordet. Därefter ska den andre spelaren göra det samma, med undantag att dennes bricka måste ligga intill den förre spelarens bricka. Därefter får spelarna inte spela ut brickor bredvid motståndarnas kanter. Detta låter mer komplicerat än vad det är.
Spelturen fortsätter att alterna mellan spelarna och de får då välja att antingen spela ut en ny bricka eller flytta en bricka redan i spel. Som ovan nämt får de olika brickorna flytta sig på olika sätt, men för att kunna förflytta brickor krävs att Bi-Drottningen är utspelad.
Spelet avslutas när en Bi-Drottning blir omringad. Detta kan ske genom att motståndaren eller den aktiva spelaren flyttar en pjäs intill Bi-Drottningen. Spelet kan avslutas i en "Draw" eller "Lika" om ett drag som omringar en Bi-Drottning även samtidigt omringar den andra Bi-Drottningen.
Återspelningsvärde
Som många andra abstrakta brädspel tar det en eller två omgångar innan man riktigt kommer in i spelet. När du paserat denna tröskel har du många, trevliga återspelningar på ingång. Man börjar tidigt experimentera med olika strategier, man märker tidigare när man ska sluta fokusera på motståndaren och börja ta hand om de sina, man upptäcker fula knep att låsa motständaren... Och allt detta på en spelomgång som tar 5-20 minuter!
Idag finns det två expansioner till Hive (mygga och nyckelpiga). Varje expansion innehåller 2 brickor, en till varje spelare, med en ny insekt med nya förflyttningsregler. Det jag har funnit när jag spelat med expansionerna är att de inte tillför lika mycket till spelet som de krånglar till det. Det skulle vara ekvalent med att lägga till nya pjäser i schack eller en femte svit i poker.
Jag kan se hur de riktigt inbitna Hive-spelarna som vill "spetsa till" spelet kan få ut något av expansionerna, menHive är så pass bra i grunden att dessa inte behövs.
Mitt ömdöme
Hive är ett mycket, mycket, MYCKET bra spel. Snygg och tydlig design, enkla regler, utmärkt kvalité på komponenterna, tillåter många olika strategier... Helt enkelt superbt!
Jag var nyligen på en fest med goda vänner, de flesta var sånna där "icke-brädspelare". Jag råkade nämna att jag spelat Hive med en av dessa människor och han sken upp och sa "Hive är f#@n bättre än schack!"
Detta lämnar jag till er att bedömma och diskutera...
Design: 5/5 - Snygga och tydliga brickor med bra vikt och storlek
Regler: 5/5 - Mycket enkla regler som ändå tillåter mycket spelutrymme
Spelmekanik: 4/5 - Suveränt välpolerad mekanik som aldrig lämnar några frågetecken utan låter spelet flyta utan avbrott, risk för att en spelare kan bli låst i flera rundor
Återspelningsvärde: 4/5 - Egentligen en 5:a men jag kände att jag inte vill spela för mycket för risk att "spela sönder" spelet
Helhetsomdöme: 5/5 - Mycket, mycket väldesignat spel! Har Schack mött sin överman?
7 Wonders
(Källa)
På förra årets Essen-Konvent (gigantiskt brädspelskonvent i Tyskland) var 7 Wonders det mest omtalade spelet. I spelet försöker varje spelare att utveckla sin egen civilisation genom att spela olika kort. Mitt problem med spelet var, förutom hypen, det faktum att ett av spelmekanikerna inte lockade mig. Denna så kallade "drafting"-mekaniken går kort ut på varje spelare drar kort för att skapa sin egen lek att spela med. Men nu när jag läst lite om spelet har jag upptäckt att detta har implementerats mycket väl i 7 Wonders. Upp till bevis!
I R.U.M.B.L. spelar 2 spelare mot varandra och ska programmera sina robotar för att försöka förgöra motståndaren och samla poäng. Spelare som tidigare har kommit i kontakt med Roborally kommer antagligen känna igen själva mekaniken, men jag gillar att spelet är så avskalat och förhoppningsvis lite kortare.
Tänkt dig att du befinner dig på en ö. Allt är lugnt, du chillar med dina kompisar. Plötsligt hör du ett lågt dån och du märker hur vågorna plötsligt kryper högre och högre upp för strandkanten. Eller är det snarare så att ön sjunker? Fort, alla måste fly från ön innan vi dras ner till djupet av oceanen. Börjar vulkanen få ett utbrott? Tyvärr, men båtarna får bara plats med tre personer. Är det där.. en haj?
För något år sedan var så kallade co-op spel en fluga inom brädspels hobbyn. Co-op innebär att spelarna samarbetar för att tillsammans besegra spelet (eller en av spelarna som styr spelet). Ghost Stories kom med denna vågen, men det som för min del gör spelet intressant är att det tydligen ska vara en ordentlig utmaning att försöka besegra spelet. IT HAS TO BE DONE!!
Det som fascinerar mig med Space Alert är antagligen även det som gör det svårt att få testa spelet. Spelet är ett co-op spel där man tillsammans skall försöka hålla ett rymdskepp som havererar i schack. Dock råkar skeppet ständigt ut för nya problem och detta får spelarna veta genom att en stereo talar ut olika kommandon och faror som inträffar. Verkar mycket intressant att spela ett "real-time" och högljutt spel, men jag vill inte störa hela GothCon med mitt panikslagna skrik..
Merchants & Marauders
Detta är det spel jag hoppas mest på. Av bilden lyckas man inte tolka ur att detta är ett mycket djupt, tung och väldesignat spel. I Dominant Species spelar man en ras (arachnider, reptiler) och ska försöka överleva, föröka och utveckla sin egen ras till att bli så effektiva som möjligt. Spelet är nog det "tyngsta" på denna listan med komplicerade regler, lång speltid (3 timmar och uppåt) och gott om kuber och "plippar". Förhoppningsvis ett väldigt bra spel!