Hellu! + Lost Cities (kortspel)

4kommentarer

Då har jag startat en ny blogg. Min förra, som handlar om mitt personliga liv, är fortfarande uppe och finns på incube.blogg.se (även om den för tillfället inte uppdateras).


På denna blogg kommer jag presentera kort- och brädspel, göra recensioner och skriva lite om uppkommande spel och events. Jag kommer bjuda på gammalt, nytt, fynd och lite annat.


Mitt mål med bloggen är att försöka sprida den glädje (och ibland frustration) som kort- och brädspelshobbyn ger. Bloggen riktar sig i första hand till de som inte vet så mycket om kort- och brädspel, men ni andra är givetvis också välkomna!

Det finns en uppsjö av kort- och brädspel i världen och mitt mål är inte att täcka in allt och alla, för det kommer jag inte hinna under min livstid.

 

Varje spel, som jag kommer att recensera, kommer jag gradera mellan 0-5, där 0 är värdelöst och 5 är perfekt. De olika områden jag tar upp är:

Design – Hur ser spelets design ut? Hur ser kort, spelplan, brickor, spelpjäser, tärningar, boxens layout etc. ut?

Regler: Hur är reglerna utformade? Är regelboken lättförståelig? Är reglerna utformade så att man slipper konsultera manualen för olika situationer?

Spelmekanik: Är det kul att spela? Är det nyskapande?

Återspelningsvärde: Är det ett spel som är roligt några enstaka gånger eller är det ett spel man gärna plockar fram ofta?

Helhetsomdöme: Är detta ett spel som är värt din din tid?

Recensionerna kommer inte ta upp alla aspekter av spelen, utan bara de mest centrala.


Jag hade tänkt att börja med att göra en recension av Reiner Knizias Lost Cities (publicerat av Rio Grande och Kosmos).

 


Lost Cities är ett kortspel för två spelare. Spelarna ska genom att lägga ut kort i 5 olika sviter försöka få så många poäng som möjligt. Lost Cities ingår i Kosmos 2-spelarserie som går ut på att skapa enkla spel som många kan njuta av. I kort- och brädspelskretsar brukar de skämtsamt kallas för ”sambo-spel”, då brädspelare gärna vill att deras sambo ska dela deras hobby introducerar de den här typen av spel för dem.

 

I lådan finns en regelbok, en spelplan och 60 kort.


Regelboken består av fyra sidor: den första sidan består av titeln och en bild, 2 sidor regler och sista sidan innehåller ett spelexempel och alternativa regler för fyra spelare (reglerna för fyra spelare kommer jag inte ta upp här).

 


Spelplanen består av 5 stycken rutor, en för varje expedition (eller svit). Brädet används för att placera kasserade kort som spelarna ej vill eller kan använda. Övriga kort spelas nedanför respektive ovanför brädet beroende på vem som spelar.

 


Korten beskriver de resandes progression mot sitt slutmål. Illustrationerna på varje kort visar hur äventyrarna närmar sig målet. Dessa kort är numrerade 2-10. För varje expedition finns även 3 stycken investeringskort. Dessa spelas ut innan expeditionen börjar för att försöka öka värdet på en avslutad expedition.

 


Spelet börjar med att båda spelarna får lika antal kort, de andra korten läggs i en hög och blir drag-högen. Spelturen alternerar mellan spelarna. Under sin runda ska spelaren göra följande; (1) spela ett kort, (2) dra ett kort.

När spelaren spelar ut ett kort kan han antingen göra det på en av sina egna expeditioner eller spela ut sitt kort på brädet, det vill säga att han kasserar kortet (för tillfället).

Efter att spelaren avslutat fas ett ska spelaren dra ett kort. Han får antingen dra ett kort från drag-högen eller ta det översta kortet från valfri hög på brädet. Därefter är det den andra spelarens tur.

 

Spelarna får poäng baserat på vilka kort de har utspelade i varje expedition. Expeditionernas värde kan dubblas, tredubblas eller fyrdubblas om spelarna har spelat investeringskort innan expeditionskorten börjar spelas ut.

När ett kort spelas ut måste det vara i samma svit och ha ett högre värde än förra utspelade kortet (undantag är investeringskorten som kan spelas på varandra). En trea kan därför spelas efter en tvåa men inte efter en fyra.

Men att starta en expedition är inte gratis. När en expedition påbörjas, antingen genom investeringskort eller expeditionskort, kostar det 20 poäng. När spelet är slut och en expedition endast har ett 3-värdeskort utspelat är den expeditionens värde alltså -17. Om spelaren även spelat ett investeringskort i expeditionen hade han fått -34 (investeringskorten multiplicerar slutsumman av en expedition).

 

Spelet avslutas när det sista kortet ur drag-högen dras. Resterande kort som spelarna har på hand spelas därmed inte ut. Nu räknar alla spelarna ihop den gemensamma summan för varje expedition. Den spelare som får högst summa av alla sina expeditioner vinner.

 

Mitt omdöme

Lost Cities är ett av mina favoritspel. Det är ett kort och intensivt spel som är underhållande både för nybörjare och avancerade spelare. Spelet är lätt att förstå, mycket tack vara den enkla regelboken. Man förstår snabbt hur man ska planera sina expeditioner, sabotera för motståndaren genom att hålla kort som han/hon behöver och det blir riktigt intressant när man börjar tävla om samma expeditioner. Jag tycker om illustrationerna på korten, det är verkligen som om man är på väg mot sin destination. Låd-designen är bra om kanske lite stor för ett kortspel.

 

Det jag inte tycker om med spelet är egentligen bara småsaker, men småsaker som är värda att nämna:

Det första är själva brädet, det fyller egentligen ingen funktion. Det enda brädet gör är att se till att det finns separata kasserings-högar för varje expedition. Det finns de som har köpt spelet och slängt brädet (och lådan) för att spelet ska bli så lätt att ta med sig som möjligt. Ett spel som har en sådan viktig komponent som ett bräde inkluderat, bör även ha en viktig funktion.

 

Det andra är storleken på korten. De är lite större än vanliga kort och det tar ett tag att vänja sig vid hur man ska hålla dem. Detta bidrar till att spelet behöver sin stora låda.

 

 

För det tredje känns spelets tema påtryckt. Även om temat fungerar bra med spelmomenten känns det just som att det är påklistrat efterhand. Detta är en kritik som flera av Reiner Knizias spel har fått och jag kan tyvärr inte göra annat än att hålla med. Jag uppskattar temat (Vem vill inte hitta förlorade städer?) men för själva spelmekaniken bidrar det inte med något.

 

Design: 3/5 - Vackra illustrationer, brädet är onödigt, lite för stor låda

Regler: 4/5 - Enkla och korta regler som är lätta att lära sig, få undertitlar vilket försvårar specifik informationssökning i regelboken

Spelmekanik: 4/5 - Bra flyt i och med lättförståeliga regler och få men ödesdigra valmöjligheter

Återspelningsvärde: 4/5 - Väl värt att återbesökas, kan kännas repetitivt om man spelar fler gånger i rad

Helhetsomdöme: 4/5 - Ett enkelt och intensivt spel för två som alla borde införskaffa sig

 


4 kommentarer

Den Stolta Modern

11 Nov 2010 20:34

Snyggt! Men har du tid med sånt här?

Boel

11 Nov 2010 21:00

... skulle vilja sätta en gillaknapp på mammas inlägg =). Inte för att jag fattar så mycket, men du skriver väldigt fint :D

Mikael Ölmestig

01 Dec 2010 14:59

Jag tycker att Lost Cities är okej, men personligen tycker jag bättre om Schotten-Totten som påminner om LC, men har mer interaktion mellan spelarna. Också det är gjort av Reiner Knizia.

inCUBE

03 Dec 2010 23:31

Shotten-Totten är dock ett spel jag inte har införskaffat mig eller ens spelat ännu. Enligt vad jag sett på BoardGameGeek verkar det dock intressant! :D

Kommentera

Publiceras ej